Mår inte bra. Främst för att fotbollen på gympan aldrig misslyckas med att skada mig så jag mig gul och blå. (Varför heter det 'gul och blå' förresten? Man blir ju mer röd och rosa.) Sedan har min svanskota, skumt ord, börjat göra ont igen, skadade den under jullovet när jag trillade i trappen klumpig som jag är. Och som grädde på moset (ännu ett konstigt uttryck, man blir ju bara hungrig av det) hade jag ett blosockerfall som tedde sig som rena helvetet. Så jag var depp och dö-trött i flera timmar innan smart-mamma kom på att det var blodsockerfall jag hade. Då drack jag massa yogurth ur ett glas, för vi har en speciell yogurt hemma som är massa god.

Nu är jag okej igen, men inte bra.

Lyssnar som vanligt på Sportify, massa nostalgi musik denna gång. Kommer aldrig tröttna på Bad day. (Och då menar jag inte Chipmunks versionen, utan orginal-låten av Daniel Powter...)

Hör min syrra spela sönder What makes you beautiful (av One Direction) i rummet bredvid och sjunger halva texten fel.

Tittat på ett av mina dåtida favorit barnprogram som jag inte sett sedan jag var ungefär fem.

Ätit ostekta köttbullar - för de är godare så.

Nästan drunknat i läxor. Nästan. Jag bloggar, alltså lever jag.

Stannat inne hela rasten igen, för regnet smattrade ner och då är det mysigare att vara inne.

Övervägt starkt att skolka från sista lektionen. Det gjorde jag inte, för jag är rädd för Mamma´s och Pappa´s reaktioner.

Varit dö-trött då jag bara sov cirka sex timmar, eftersom jag ville vara uppe och gratulera Zayn (Malik, från One Direction) på hans 19:e födelsedag.